HARD WORK, WORK.
I måndags när jag vaknade upp möttes jag av ett väldigt trevligt SMS av Lasse, chefen på Extra Leker. Han bad mig komma in redan samma dag, vid kl 14.00, på en intervju. Så, klockan 13.45 parkerade vi bilen utanför gallerian där Extra Leker har sina lokaler och kl 13.55 kliver jag in, med hjärtat i halsgropen, på Lasses kontor. Han visar in mig till fikarummet där vi sätter oss ned och börjar prata. Med en puls på 190 börjar jag svara på hans frågor samtidigt som jag försöker verka avslappnad och självsäker. Efter ett tag inser jag att allt jag har hört om Lasse stämmer. Han är väldigt lätt att prata med, han bjuder på sig själv och intervjun blir inte alls så formell som jag antagit att den skulle bli. Till slut sitter vi och pratar om allt möjligt mellan frågorna och skratten är många. Jag känner plötsligt att jag faktiskt inte behöver få mig själv att framstå som perfekt inför denna människa för att han ska gilla mig. Vi fortsätter prata och efter cirkus 25 minuter så börjar vi avrunda. Han berättar att han redan efter vårt första samtal förra veckan, när jag kommit in och presenterat mig, tänkt anställa mig. Han säger även att han har en mycket bra magkänsla och att alla de andra anställda har haft en positiv uppfattning av mig när jag kommit in och hälsat på Tommy under hans jobbperiod. Plötsligt sitter vi inne på hans kontor och jag kan inte sluta le. Kontraktet och handboken skrivs ut, rutiner gås igenom, "Anna" läggs till på timlistan och han välkomnar mig till företaget.
Jag har blivit med jobb.
Nu är det torsdag (Kristi himmelfärdsdag = LEDIG) och jag har redan hunnit jobba mina 2 första dagar på Extra Leker och jag måste säga att jag trivs riktigt bra. De anställda har underbart skön attityd och man märker verkligen att det är en leksaksaffär med tanke på vad som händer "när kunderna inte ser". Allt skämtande, stoj och lek får det verkligen inte att kännas som att man går till jobbet. Även fast jag har mycket kvar att lära så måste jag erkänna att det gått väldigt bra de här 2 första dagarna. Jag har hunnit lära mig mycket i kassan och hur det fungerar ute i butiken. Självklart har jag gjort missar, men som sagt så måste jag inte kunna allt på en gång, det kommer. Tids nog så kommer jag kunna systemet som min egen ficka.
Det enda som återstår att göra nu är att först införskaffa ett nytt pass och därefter ett norskt ID-nummer samt skattekort. Det kommer kännas otroligt skönt att ha allt ordnat.
Jag kommer denna vecka jobba alla dagar förutom idag och på söndag och senare kommer jag dessvärre bara ha 2 dagar i veckan + då andra vill byta eller är sjuka. Men jag beklagar icke, i sommar kommer det nämligen komma in massor med jobb och även till hösten och vintern, om jag uppfattade rätt. Jag har därför lagt mitt jobbsökande på hyllan och gläds istället åt tanken på mitt nya jobb. Äntligen kommer även jag bidra lite åt hushållskassan.
PORQUE ESTO ES AFRIKA.
11 - Ett land du vill besöka
Har alltid och kommer alltid att vara Afrika.
Afrika är landet jag drömt om i flera års tid och jag skulle verkligen vilja bo där några år, helst när jag fått barn och dem fortfarande är små, Där skulle jag vilja jobba med volontärarbete, lära mina barn vad som är viktigt i livet och samtidigt resa runt så mycket som tiden tillåter. Afrika har så många olika sidor att bjuda på, på både gott och ont. Trots all misär som detta land trots allt varit med om, sjukdomar, fattigdom och svält, så utstrålar Afrika en sorts lycka och kärlek.
Sedan är Afrika ett väldigt rikt land. Moder Jord.har verkligen lyckats just här då allt verkar vara så otroligt vackert med all grönska och sitt sprudlande djurliv.
Jag kan helt klart tänka mig att ge upp allt jag har här i Norden, bara för att få bo i detta underbara land.
Rättelse: Min vän Emil var snäll nog att påminna mig om att Afrika är en världsdel, vilket jag faktiskt inte hade i tankarna när jag skrev detta inlägg x) Så; En Världsdel jag vill besöka skulle ha varit en mer passande rubrik.
Har alltid och kommer alltid att vara Afrika.
Afrika är landet jag drömt om i flera års tid och jag skulle verkligen vilja bo där några år, helst när jag fått barn och dem fortfarande är små, Där skulle jag vilja jobba med volontärarbete, lära mina barn vad som är viktigt i livet och samtidigt resa runt så mycket som tiden tillåter. Afrika har så många olika sidor att bjuda på, på både gott och ont. Trots all misär som detta land trots allt varit med om, sjukdomar, fattigdom och svält, så utstrålar Afrika en sorts lycka och kärlek.
Sedan är Afrika ett väldigt rikt land. Moder Jord.har verkligen lyckats just här då allt verkar vara så otroligt vackert med all grönska och sitt sprudlande djurliv.
Jag kan helt klart tänka mig att ge upp allt jag har här i Norden, bara för att få bo i detta underbara land.
Rättelse: Min vän Emil var snäll nog att påminna mig om att Afrika är en världsdel, vilket jag faktiskt inte hade i tankarna när jag skrev detta inlägg x) Så; En Världsdel jag vill besöka skulle ha varit en mer passande rubrik.
TIME GOES BY..
5 månader senare, kanske det är dags att skriva här igen? Det har ju faktiskt hänt en hel del i mitt liv dessa månader så jag har hur mycket som helst att berätta.
Snabb uppdatering: I januari blev äntligen vår efterlängtade flytt till Norge, destination Trondheim, av. Vi hittade snabbt en väldigt fin lägenhet där det även följde med en väldigt trevlig (!!!) hyresvärd. Jobbsökandet satte igång direkt och efter ungefär en månad fick Tommy timjobb på en leksaksbutik. Med en orosklump stor som en fotboll i magen, fortsatte jobbsökandet. Ett heltidsjobb var ett måste om vi skulle kunna stanna mer än 2 månader. Via leksaksbutiken lärde vi känna underbara Endre och Monica, som nu har kommit att bli våra närmaste vänner här i Norge, det är även med dem vi har fördrivit mycket av tiden här i Trondheim. Fram till påsk stod allt ganska stilla och oron och stressen var på topp. Mitt ena öga förlorade även mörkerseendet (mest troligt A-vitaminbrist) under den här perioden vilket inte gjorde något bättre. Efter månader av dålig mat, ojämn sömn och en ständig oro flåsande oss i nacken så sa min kropp ifrån, så vi beslutade oss för att ta en minisemester hemma i Hjoggböle under påskveckan. Min syster och hennes icke-pojkvän-sambo Magnus skulle även dem vara hemma under denna tid. Denna vecka var helt underbar, om man räknar bort de 2 dagarna jag hade feber. Vi fick umgås en hel del med familjen och träffa dem flesta av våra vänner. Det blev Boda Borg-besök, flertalet spelkvällar samt en gnutta festande. På hemvägen slöts det ett godis-löfte mellan mig och vår medresenär Johanna, en svensk kompis som även hon flyttat till Trondheim. Inget godis, snacks, skräpmat eller godfika på en månad. Sagt och gjort! Några dagar efter hemkomsten blev Tommy inkallad på en intervju på ett köpcenter inte så lång ifrån där vi bor och veckan efter påbörjade han sitt nya jobb, som denna gång var en heltidstjänst! Fotbollen försvann och mitt jobbsökande fortsatte, aningen mindre stressat. April månad bestod mestadels av jobbsökande, godistrånande, filmkvällar och spring på Midtbyen med Monica. Ännu inget jobb i sikte för Anna.
Och nu har det blivit maj månad, och redan har det hunnit hända en hel del. Eftersom Tommy slutade sitt jobb på leksaksbutiken, Ekstra Leker, så bestämde jag mig för att ge det ett försök, eftersom jag hörde av både Tommy och Endre att dem sökte folk, och nu en 40% tjänst istället för bara timjobb. Chefen var precis lika trevlig som båda pojkarna berättat och nästa vecka ska jag få komma in på min första, efterlängtade intervju! Önska mig lycka till!
I övrigt så går mitt godislöfte bra, vi avslutade det dock igår, men jag väljer att fortsätta det men med en äta-vad-jag-vill-dag i veckan denna gång, precis som förra året. Jag har även börjat träna lite smått på egen hand och när Tommy fått lön kanske jag ska få införskaffa ett gymkort på ett ställe som heter 3T, dem ska tydligen ha ALLT där; pass, bassäng, gym, PT och någon form av dietist. Att också Monica gymmar där gör det hela bara bättre. Jag håller mina tummar att det finns pengar över till detta eftersom jag verkligen saknar att gymma.
Min vegetariantid är också ett avslutad kapitel. Jag var en usel vegetarian som inte åt det jag egentligen skulle, så som bönor och linser (jag har ingen aning om hur mycket jag egentligen hade brist på, men det var nog en hel del). Och när det varken fanns fantasi eller pengar så svalde jag min stolthet och gav upp, för min kropps skull. Men jag trivs riktigt bra med att vara köttätare, so no hate. Äntligen känner jag att jag äter det som min kropp behöver och efter att stressen och oron lagt sig så har jag börjat må mycket bättre än vad jag gjort förut. Jag måste dock poängtera att jag aldrig kommer sluta kämpa för djurens rättigheter och det vore att ljuga om jag sa att det inte sticker till i hjärtat varje gång jag äter kött.
Jag lovar mig själv, att när de norska miljonerna finns på mitt konto så är viltkött det enda köttet som kommer passera dessa läppar igen.
Nu har jag skrivit nog! Det som skulle bli en kort sammanfattning, blev en hel roman. Jag ska försöka ta tag i det här med bloggandet igen så att ni slipper dessa millånga inlägg en gång i halvåret. Och nu har min kycklingwok blivit kall.
Bjuder på lite fiskbilder som är tagna på Monicas jobb i en djuraffär. Inte dem bästa, men här blir det dessvärre inte mycket fotat just nu.
Snabb uppdatering: I januari blev äntligen vår efterlängtade flytt till Norge, destination Trondheim, av. Vi hittade snabbt en väldigt fin lägenhet där det även följde med en väldigt trevlig (!!!) hyresvärd. Jobbsökandet satte igång direkt och efter ungefär en månad fick Tommy timjobb på en leksaksbutik. Med en orosklump stor som en fotboll i magen, fortsatte jobbsökandet. Ett heltidsjobb var ett måste om vi skulle kunna stanna mer än 2 månader. Via leksaksbutiken lärde vi känna underbara Endre och Monica, som nu har kommit att bli våra närmaste vänner här i Norge, det är även med dem vi har fördrivit mycket av tiden här i Trondheim. Fram till påsk stod allt ganska stilla och oron och stressen var på topp. Mitt ena öga förlorade även mörkerseendet (mest troligt A-vitaminbrist) under den här perioden vilket inte gjorde något bättre. Efter månader av dålig mat, ojämn sömn och en ständig oro flåsande oss i nacken så sa min kropp ifrån, så vi beslutade oss för att ta en minisemester hemma i Hjoggböle under påskveckan. Min syster och hennes icke-pojkvän-sambo Magnus skulle även dem vara hemma under denna tid. Denna vecka var helt underbar, om man räknar bort de 2 dagarna jag hade feber. Vi fick umgås en hel del med familjen och träffa dem flesta av våra vänner. Det blev Boda Borg-besök, flertalet spelkvällar samt en gnutta festande. På hemvägen slöts det ett godis-löfte mellan mig och vår medresenär Johanna, en svensk kompis som även hon flyttat till Trondheim. Inget godis, snacks, skräpmat eller godfika på en månad. Sagt och gjort! Några dagar efter hemkomsten blev Tommy inkallad på en intervju på ett köpcenter inte så lång ifrån där vi bor och veckan efter påbörjade han sitt nya jobb, som denna gång var en heltidstjänst! Fotbollen försvann och mitt jobbsökande fortsatte, aningen mindre stressat. April månad bestod mestadels av jobbsökande, godistrånande, filmkvällar och spring på Midtbyen med Monica. Ännu inget jobb i sikte för Anna.
Och nu har det blivit maj månad, och redan har det hunnit hända en hel del. Eftersom Tommy slutade sitt jobb på leksaksbutiken, Ekstra Leker, så bestämde jag mig för att ge det ett försök, eftersom jag hörde av både Tommy och Endre att dem sökte folk, och nu en 40% tjänst istället för bara timjobb. Chefen var precis lika trevlig som båda pojkarna berättat och nästa vecka ska jag få komma in på min första, efterlängtade intervju! Önska mig lycka till!
I övrigt så går mitt godislöfte bra, vi avslutade det dock igår, men jag väljer att fortsätta det men med en äta-vad-jag-vill-dag i veckan denna gång, precis som förra året. Jag har även börjat träna lite smått på egen hand och när Tommy fått lön kanske jag ska få införskaffa ett gymkort på ett ställe som heter 3T, dem ska tydligen ha ALLT där; pass, bassäng, gym, PT och någon form av dietist. Att också Monica gymmar där gör det hela bara bättre. Jag håller mina tummar att det finns pengar över till detta eftersom jag verkligen saknar att gymma.
Min vegetariantid är också ett avslutad kapitel. Jag var en usel vegetarian som inte åt det jag egentligen skulle, så som bönor och linser (jag har ingen aning om hur mycket jag egentligen hade brist på, men det var nog en hel del). Och när det varken fanns fantasi eller pengar så svalde jag min stolthet och gav upp, för min kropps skull. Men jag trivs riktigt bra med att vara köttätare, so no hate. Äntligen känner jag att jag äter det som min kropp behöver och efter att stressen och oron lagt sig så har jag börjat må mycket bättre än vad jag gjort förut. Jag måste dock poängtera att jag aldrig kommer sluta kämpa för djurens rättigheter och det vore att ljuga om jag sa att det inte sticker till i hjärtat varje gång jag äter kött.
Jag lovar mig själv, att när de norska miljonerna finns på mitt konto så är viltkött det enda köttet som kommer passera dessa läppar igen.
Nu har jag skrivit nog! Det som skulle bli en kort sammanfattning, blev en hel roman. Jag ska försöka ta tag i det här med bloggandet igen så att ni slipper dessa millånga inlägg en gång i halvåret. Och nu har min kycklingwok blivit kall.
Bjuder på lite fiskbilder som är tagna på Monicas jobb i en djuraffär. Inte dem bästa, men här blir det dessvärre inte mycket fotat just nu.