Jag tänkte nu komma med en liten, kanske onödig, förklaring till varför jag valt att börja gå ned i vikt. Eftersom ni varken fått veta min längd eller startvikt kan det vara ett mysterium för vissa varför jag gör detta och detta kan då leda till att folk börjar undra och spekulera. Jag kommer inte berätta för er vad min startvikt var eftersom att jag skäms. Jag skäms över att jag helt tappade kontrollen och min självbehärskning. Jag skäms över att jag lät det gå över styr och att så många kilon kunde fastna på min kropp under så få månader. De sista 2 månaderna, innan jag bestämde mig för en ändring, åt jag endast hamburgare, pommes med massa dressing och tonvis med chips och godis. Skolstressen och allt där emellan fick mig helt ur balans och satt i en månad in på sommarlovet. Jag minns så väl den där dagen i slutet av juni då jag, efter att ha sett chockerande bilder på mig själv, där ibland mitt studentfoto, valde att ställa mig på vågen. Resulatet fick mig till en början att stogråta. Aldrig förr hade jag vägt så här mycket. När gråten lugnat sig så bestämde jag mig. Jag och en kompis ingick i ett godislöfte och när nästan inget hänt under en månad trots träning och inga onyttigheter så valde jag att kolla upp det hos läkaren. Jag ville veta att allt stod rätt till med min ämnesomsättning men eftersom jag är så spruträdd så blev det tyvärr inget av trots 2 försök. Som tur var så började det efter det sista besöket hända grejer. Jag valde att helt lägga om min livsstil och från och med augusti detta år har jag gått ned 6 kg. Jag har 5 kg kvar till mitt första delmål som absolut inte ligger på undervikt som många kan börja tro då 11 kg sammanlagt är en väldigt stor summa kilomässigt. Men, en stor summa behöver inte betyda ohälsosamt som många kopplar det till. Att vara smal är inte ohälsosamt så länge det inte går till överdrift. Att vilja gå ned i vikt behöver inte vara något negativt som det oftast kopplas till. Att jag skriver på bloggen att jag halverat mina portioner är inget ohälsosamt då jag förut åt dubbelt så mycket som en vanlig person. Jag var alltid hungrig, även efter en stor förpackning pasta carbonara, som faktiskt ska räcka till 4 normalportioner. Med halvera menar jag att jag nu äter en hamburgare istället för 2 och en normalfylld tortillas istället för 2 överfyllda. Nu kanske ni kan få en inblick i hur mycket jag faktiskt åt? Jag äter nu det som anses vara normalt för en person. Detta har då, tillsammans med att jag uteslutit onyttigheter, naturligtvis resulterat i viktnedgång. Hälsosam viktnedgång!

 

För ca 5 år sedan fick jag oturligt nog en ätstörning. En sjukdom som kom att förstöra mycket i mitt liv, största delen synen på mig själv och min kropp. Jag blev fixerad, så fixerad att jag varje dag räknade minsta kalori och helst skulle inte intaget vara större än 100 kalorier per dag och då skulle jag dessutom röra på mig hela dagen. Jag gick i cirklar runt i huset och vatten var min bästa vän. Som mest gick jag ned 6 kg på en vecka och det resulterade i att jag för det första behövde sjukskriva mig från skolan och för det andra så fungerade inte min kropp. Jag kunde inte tänka längre och min kropp skrek efter näring. Detta var minst sagt hälsosamt. Idag har jag kontroll över min sjukdom och då jag kan mer om ämnet så inser jag det sjuka i detta beteende. Idag vill jag förespråka ett hälsosamt liv. Idag vill jag inte försvinna, jag vill vara slank och tonad. Idag vill jag att mina kläder ska sitta bra, inte löst för att folk ska se hur smal jag är. Idag vill jag inte att mina revben ska synas, jag vill ha magmuskler och idag vill jag inte att folk ska tänka "shit vad smal hon är" utan "shit vad snygg kropp hon har". Jag styrketränar regelbundet och det är sällan jag inte har träningsvärk. Jag äter hälsosamt och tränar vilket är bra för min kropp. Visst, det skulle vara hur enkelt som helst att gå ned mina sista 5 kg på en vecka men det är varken hälsosamt eller hållbart i längden. Nu vill jag gå ned dessa 5 kg på 2 månader med bra kost och träning och det kommer vara möjligt på ett hälsosamt sätt. Den vikten jag i slutändan vill nå har jag haft i ett hälsosamt tillstånd med den exakta längden jag har nu. Den vikten jag vill ha kommer matematiskt sätt, som man naturligtvis ska ta med en nypa salt, inte vara underviktig. Matematiskt sätt kan jag ha den vikten och fortfarande må bra. Att jag vill gå ned i vikt betyder inte att jag vill väga 45 kg och ha svarta fläckar dansande för ögonen stup i kvarten.