Idag var jag definitivt med om ett genombrott. Jag hurtar på väg hem till Emma, tuggandes på en rem och med lite smågodis i fickan. Plötsligt, med munnen full, får jag för mig att kasta in allt godis i skogen. Bara en tugga till. När tuggan landat i munnen slår impulsen rakt igenom mig och jag spottar ut godiset, kastar ut allt jag har i fickan och fortsätter hurta hemåt. Telefonen åker upp ur fickan och jag ringer Sara. Sara och hennes pappa Tomas har ingått ett avtal, den som äter godis blir skyldig den andre 500 kr. Jag bestämmer mig för att joina dem.

Nu är det alltså bara att skärpa sig om jag inte vill bli fattig. Det dumma, fast ändå väldigt bra, med mig är att jag verkligen får dåligt samvete om jag bryter något avtal jag tar på mig. Detta kommer bli tufft, men jag kommer klara det här. Redan ikväll har jag börjat. Lite raka lyft, lite magövningar, en snabb promenad hem och till slut lite stretching.