Sista dagen på detta jobb. Härligt, men tråkigt. Många misstag har gjorts, det senaste så gått som i onsdags, men de flesta har lyckats lösa sig så att alla har blivit nöjda och glada. Det finns vissa människor på detta jobb som jag kommer sakna, vissa som jag kommer träffa igen och självklart några som jag klarar mig utan. Ett jobb på gott och ont helt enkelt. Nästa vecka, på tisdag, börjar då skolan om. Jag undrar hur det ska gå. Vissa säger att 3:an går så fort att du inte ens hinner blinka, att schemat är slött och att det är under den tiden som klassen kommer varandra närmare än någonsin. Jag vill nog ha delade meningar om detta men självklart hoppas jag att samtliga påståenden är riktiga. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar tills detta är över. Visst finns det personer jag tycker om i klassen, som jag kan prata med, hänga med på rasterna och göra skolarbeten med. Men ärligt talat, jag trivs inte alls i min klass. Mycket på grund av mina egna misstag, det förnekar jag inte.
I alla fall, jag kommer göra mitt bästa för att detta ska bli ett så bra år som möjligt, mer finns inte att göra.

Det blir alltså skola i två dagar till att börja med och sedan drar jag till Stockholm med härliga människor på torsdagen, det blir lite tid att smälta första delen av veckan. Underbart.

'Petter - Kedjan, ringar på vattnet' hördes för första gången denna morgon. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonen och lyssnade spänt till varje ord som sjöngs. Inte den bästa och absolut inte den sämsta låten jag hört, men helt klart sin egna lilla manifestation för det hungriga folket på Afrikas marker. Vad är det egentligen som hindrar oss?