Idag fyller jag 21.

Jag kan ärligt talat säga att livet känns lite lättare när man vet att det ligger 500 kronor och väntar på att bli upphandlade på The Body Shop. Fick en tidig födelsedagspresent från dem på 100 kronor för någon dag sedan och idag damp det ned en 400 kronorscheck i brevlådan. Ja tack! Jag befarar dock att dessa kommer försvinna snabbt som attan redan imorgon.

Att det snart är sommar är bara ett plus i kanten.

Jag kan erkänna att jag blir så arg på spamkommentarer. Jag får nästan aldrig sådana, men nu i mitt förra inlägg som var tillägnat Britt-Louice och Josefin som förlorat make och far, får jag två stycken sådana mögliga kommentarer.

Det finns inte ett uns av respekt i dessa kommentarer och jag undrar om ens människorna läst vad inlägget handlar om? Ingen kan väl vara så idiotisk att de medvetet lämnar sådana kommentarer i ett inlägg som är tillägnat en avlidens familj?

Näe, rena rama dumheterna och jag anser att folk borde lära sig så pass mycket vett i alla fall. Ursäkta det arga utloppet. Jag hade högre tankar om människan.

Ikväll går hela familjen Vestermarks tankar till Britt-Louice Stenvall och Josefin Burman som igår råkade ut för det otänkbara. Må Gud vara med er!

Lennart Burman, vila i frid.

Oavsett sjuk eller frisk så har jag de senaste två veckorna bott i mina träningsbyxor, en vanlig bygellös bh, svart oversizelinne och en AIK-jacka, dessa har då inte sett röken av tvättmedel på åtminstone 2 veckor. Det okammade håret har fått åka ihop med en massa hårnålar eller en toffs och sminket har endast bestått av lite mascara de få dagar jag befunnit mig på skolan. Ögonbrynen är oplockade och benen sticks. Tvättat ansiktet har jag varit dålig på och borstat tänderna har jag endast gjort när jag kommit att utsätta icke familjärt folk för min närvaro. I början av veckan tog min deodorant slut utan att jag riktigt märkte det så detta ledde till att jag stank av svett de få dagar som hann gå innan jag tvingade in Tommy på The Body Shop för att köpa en refill. Denna refill har ju självklart inte blivit använd så mycket de dagar som febern har lägrat i min kropp och trots att jag duschat två gånger på tre dagar så ligger svetten som ett äckligt skikt över kroppen. Och såklart har inte gymmet kunnat besökas på ca en vecka så två kilo i muskler har gått förlorat, jag kan faktiskt nästan sätta mitt liv på att det inte är fett som har förbränts i alla fall. Jag kan ärligt säga att byta underkläder varje dag är det enda jag gjort för att fräscha till mig.

Snabb sammanfattning: Skabbkläder, illaluktande och bara allmänt äcklig.

Jag tror att jag ska börja reflektera lite över det där med att hålla sig fräsch inför sin partner, så att han inte flyttar hem på grund av avtändning och äckel. Jag läste någonstans att det kan vara ett smart val om attraktionen skall hållas vid liv.. ? Kan det vara en hint att han valde att fara hem i helgen?

Ärligt talat så blir jag lite förvånad över att ni fortfarande kikar in här lite då och då fast jag nästan helt slutat uppdatera. Men jag bli ganska glad också.

Det är så att jag helt enkelt inte har haft orken att skriva här eller så har tiden inte funnits. Väldigt mycket har hänt på sista tiden och det har varit full rulle. Påsklovet spenderade jag för det mesta hemma hos Tommy i Yttersjön och då kändes det inte som ett alternativ att sitta vid datorn och fördriva tiden. Senaste veckan har det varit fullt upp med slutproduktionen vilket nu har resulterat i en förkylning och där med sett till att jag inte kommer kunna spela mina karaktärer i slutproduktionen på söndag, måndag och tisdag. Jag får helt enkelt nöja mig med att vara tekniker och sedan vänta tills vi ska spela i Luleå. Men, jag skall inte misströsta.

Men jag blir gärna frisk här och nu.

Efter att ha ätit en Penne Con Mozarella spirade skaparkänslan i mig. Ett sugrör utav skyddsplasten, som dessutom fungerade prima, kom till världen.

Snabbmat kan man ha mycket roligt med.

Helgen slutade med en tur till Sundsvall för att ta sig en titt på Valles små avkommor som idag blev 3 veckor gamla. Helt ärligt så fick jag en crush på lillkillen här nedanför. Mini-Valle, en exakt kopia av pappa.

Helt klart bland det sötaste jag någonsin sett. Ingenting klår det.

Som av en slump märker jag att Tommy och jag firar ett och ett halvt år idag. Tiden går verkligen fort när man har roligt.

I fredags blev det att ta bussen in till Luleå med Bea, Lollo och Monika för att hälsa på Hanna och även ha ett slags överraskningsparty för Monika. Mycket trevligt måste jag säga! Det blev förfest och sedan utgång på Allstar. Mycket prat, dans och Appeltinis var kvällens höjdpunkter, dock så finns det alltid idioter som ska förstöra för en.

Aldrig förut har jag blivit så kränkt och sedd som ett köttstycke redo för beredning. Jag måste börja kaxa till mig på allvar när krogen besöks. X antal människor förtjänade en käftsmäll kan jag erkänna men just eftersom jag inte vill hamna i onåd med någon, inte ens de jag inte kommer träffa igen, så blev det att endast titta ned i golvet, säga nej och sedan fortsätta som om inget hänt. Jag är en mes.

Jag lät som tur var inte detta förstöra min kväll. Ringde och beklagade mig lite för Tommy när vi äntrade hemmet där runt klockan 4 och sen lät jag endast de trevliga tillfällena under kvällen inta mitt sinne. Men jag är fortfarande förvånad över hur man kan behandla människor och hur man kan låta sig själv bli behandlad.

Okej, kanske inte riktigt än. Men nu är det då ta mig farao nära!

Han står högst upp på listan över världens kriminella. Han kidnappar barn och tvingar dem att döda sina föräldrar. Små flickor blir sexslavar och pojkar blir barnsoldater. Flyr de så dör de, stannar de så är döden deras vardag.
Hjälp till att sprida detta vidare i kampen mot Joseph Kony. KONY 2012 - Året han ställs inför rätta.

JOSEPH KONY IS ONE OF THE WORLD'S WORST WAR CRIMINALS AND I SUPPORT THE INTERNATIONAL EFFORT TO ARREST HIM, DISARM THE IRA AND BRING THE CHILD SOLDIERS HOME. - Stöd kampen, skriv på du med.

Det är lite svårt att förstå. Det var inte tänkt att jag skulle få träffa min karl förrän om cirka 2 veckor och nu sitter han här bredvid mig. Han valde att hoppa av GMU:n och komma hem till sina nära och kära istället. Det var det som kändes rätt för honom och då tänker jag stötta honom i det valet. Nu tänker han söka jobb i Skellefteå så han kommer vara en hel del här hos mig. Alltid bra att testa på "sambo-livet" när vi nu ändå tänker flytta ihop i augusti.

Jag har saknat dig så fruktansvärt mycket. Tack för att du är hemma!

Äntligen. Efter cirka 2 års snack har vi äntligen tagit tag i saken och haft Alien-maraton. Jag, Antonia och Lisette myste ihop oss med chips, mjölk och smorsel och såg de tre första Alien-filmerna. Vi hade även tänkt se fjärde filmen och sedan Alien Vs Preditors, men det har vi bokat in att göra nu på söndag istället.

Riktigt trevliga dagar måste jag säga! Jag längtar tills söndag!

26 februari lämnade du denna jord. Tack för den tiden jag fick med dig och hoppas du har det bra i kaninhimmelen.

Vila i frid Farbrorn.

Fredagens sysselsättning blev utgång med Alma, Lisette, Sofie, Lisa och Antonia. Det var dock fail att hela staden valt att fara till Mollys/Allstar istället för att komma upp till Folkparken, men vi sörjde inte länge. Dansgolvet intogs med bravur och idag är träningsvärken ett faktum. Majoriteten av oss blev även snyggt sminkade av duktiga Antonia. Jag fick en kombination av guld och mörkgrönt vilket jag gillade skarpt. Till min besvikelse så valde dock ett av mina ögon att läcka under hela kvällen vilket resulterade i utsmetat smink och ständig påbättring under varje toalettbesök. Jag hade en väldigt ihärdig make up runt hela ögat, men mitt ständiga gråtande klippte av och förstörde den markerade looken. Men jag skall icket misströsta. Kvällen blev underbar och folket var ärligt talat bland de bästa jag någonsin festat med. Riktigt rolig kväll, men en sak jag gråter blod över är att kameran inte fick följa med.

Instagrambild snodd av Sofie i brist på egna bilder. Ni ser väldigt tydligt hur min sminkning kollapsade, annars var vi väldigt snygga hela högen.

Jag vill bara tacka alla mina underbara läsare för att ni orkar följa min lilla blogg! Jag blir i princip lyrisk när jag ser att det trillat in en kommentar och när jag haft över 20 besökare samma dag så skiner solen inom mig. Jag trodde aldrig att så många skulle orka följa mitt mytomspunna liv där det alltid är äventyr på gång.

Jag jobbar på att göra den mer intressant och försöker ha mer tid att skriva inlägg. Tack allihopa för att ni stöttar mig! Ni får mer än gärna börja följa mig via Blogloving!