För första gången på väldigt väldigt länge kan jag faktiskt kalla mig själv för en lycklig och välmående individ. Ibland kan jag knappt förstå att detta är det liv jag lever, att jag faktiskt kan må så här bra. Att jag har förändrats så här mycket på bara ett och ett halvt år. Trots att det är mycket som händer runt omkring just nu så står jag stadigt kvar med balansen i behåll. Min värld går inte i kras. Snedsteg är inte längre likamed självmord för både mig själv och min omgivning. Jag klandrar inte mig själv längre och hatet jämtemot mig själv växer inte i bröstet. Jag har insett min rätt att få leva, att få vara mig själv, att få göra fel. Jag har lärt mig att förlåta mig själv. Jag har lärt mig att livet blir det man gör det till.

Jag förtjänar att må bra, vilket jag också tänker göra.

Nu blir det att kurera hjärnskakningen med semlor a lá Oceans Eleven, samt ett stort glas med mustig och uppfriskande mjölk.

Jag är kär i floursocker.

Nu har jag åter igen lagt ut en massa saftigt på Tradera! Det blev en liten rumsstädning. Gå in och kika vett ja!

HÄR - Ni är varmt välkomna att hålla utskik i fortsättningen, kommer inom en snar framtid lägga ut en drös med kläder.

Jag har länge funderat på det här med att skaffa mig en fotovägg. En massa olika tavlor på väggen med motiv jag själv tagit. Ramar i olika former, storlekar, material och färger som sitter lite där de passar och ryms. Jag tycker det är så vackert. Jag har redan börjat spåna på det här med bilder och faktiskt hittat ett par som jag gott och väl skulle kunna tänka mig att visa upp för de som nu vågar hälsa på mig. Mamma gav mig även ett väldigt bra tips. Varför bara använda foton? Tidningsurklipp och olika minnen kan vara väldigt fränt att använda för att bryta av med. Idag bestämde jag mig för att ta ännu ett steg i detta projekt. Jag måste komma ihåg att tacka min mamma, samt ge henne en kram nästa gång jag springer på henne i vårt stora luftiga hus. Det är nämligen så att min mor ha en tendens att samla på sig allt mellan himmel och jord. "Vi kan behöva det någon gång", "det kan bli modernt igen" och "tänk om ni behöver det när ni flyttar ut" är ursäkter jag hört otaligt många gånger, och jag måste faktiskt erkänna att hon ofta har rätt. Som nu till exempel. Om hon inte hade envisnats med att köpa olika tavlor här och där endast för att använda deras ramar, som dock aldrig blivit av, så hade jag i detta nuet blivit tvungen att springa runt på stan och blivit fattig. Jag var alltså uppe på vinden för en stund sedan och letade runt efter en massa fina ramar. Som ni ser så hittade jag en hel del. Jag är riktigt nöjd må jag säga. Vi får dock se om jag kommer ha användning av alla, beror helt på vilken/vilka väggar jag väljer att använda. Jag har även sett ett par väldigt fina ramar inne på mammas favoritaffär Spets & Ting, dock är de en aning dyrare men jag tror att de skulle kunna passa riktigt bra, och nu när jag inte behöver införskaffa några andra så kanske jag kan lägga beslag på någon av dem? Jag hittade även en bild på mig och syster som små, jag funderar ärligt på att använda hela den bilden.

Här näst är det alltså bara att bestämma vilka mått jag ska ha på bilderna, skicka in dem för framkallning, hitta passepartout till de som saknar eller helt enkelt köpa stora vita papper att klippa till som bakgrund och sedan självklart komma underfund med vilken vägg de ska få hänga på.

Vad tycker ni? Väldigt bohemiskt och fint enligt mig. Typiskt solen att blänka genom fönstret.

I söndags landade jag ju åter igen i Sverige. Här är några av de få saker jag fick med mig hem där ifrån. Det blev inte alls mycket shopping, vilket jag inte hade förväntat mig heller då jag i princip bara hade pengar med mig för att överleva. Armbanden är handgjorda och jag hoppas så att de finns kvar när jag återvänder dit för jag blev verkligen förälskad. Jag vet inte hur länge jag stod och valde vilka 2 som skulle få följa med mig hem. Jag var lyrisk, sprang i bikini i vattenbrynet och plockade snäckor som jag aldrig tidigare i mitt liv haft möjlighet att göra, solade och njöt av allt det underbara. Spanjorerna måste ha trott att jag var galen. Det var mellan 15-20 plusgrader och de gick omkring i vinterjackorna. Vi hälsar er varmt välkomna till Sverige någon gång, då kanske ni lär er att uppskatta ert varma väder. Jag och mitt herrsällskap besökte även medelhavets största akvarium L 'Aquarium Barcelona. Jag kände mig som en liten pojke på julafton. Pingviner, bläckfiskar, sjöhästar, mudskippers, hajar, muränor, maneter och dorisfiskar var bara några av de fascinerande djur jag fick se. Ord som "wow", "kolla in den här" och "fy fan" strömmade ur min mun och jag stod helt hänförd vid glasen med uppspärade ögon och dinglande haka. Många av dessa skapelser var bevis nog för mig på att Gud existerar. Ingen tvekan.

Egentligen är jag rätt glad över att jag glömde kameran hemma, det ger mig en anledning till att återvända och förhoppningsvis få en ännu underbarare upplevelse med riktiga vänner som jag älskar och som är värd att minnas och bevara.

Mina fina, handgjorda armband.

Några av de få snäckor som fick följa med mig hem. Jag blev mest fascinerad över de minsta jag hittade.

Som ni alla kanske inte vet så är Tommy inte bosatt här uppe i de norrländska skogarna längre. Den 29 januari tog han sitt pick och pack och förflyttade sig ned mot Halmstad för att göra sin militärutbildning. Sedan han försvann har han endast kunnat komma hem en helg och det var inte utan problem. Hans plan blev försenat, Vazen ville inte lysa upp vägen för honom mitt i natten och sedan försov han sig, så inte ens 24 timmar fick jag ha honom i min ägo. Men nu på torsdag kommer han hem igen, denna gång direkt hit till Skellefteå och sen behöver han inte fara förrän på söndagen. I 4 dagar kommer han vara min, bara min. Okej, inte bara min. Jag ska umgås med lite vänner på fredagen, Toxic Bar är i full rulle så det blir att dansa häcken av sig, och det var tänkt att Tommy skulle umgås med lite folk då också men hur det nu blir får vi nog se. Sen så kommer säkert mina föräldrar också sno dyrbar tid bara för att de älskar honom så mycket. Men nu ska vi inte deppa, vi kommer få ses i alla fall och det är det enda som räknas just nu, även om det bara vore för en timma så skulle det vara bättre än inget.

Jag är vilket som hur lycklig som helst och kan knappt bärga mig. En vecka kvar innan jag får träffa min karl igen. Jag är så stolt över dig, Tommy!

Det är verkligen tur att jag har så kul med dig. Störda mongobarn. Tack för en underbar alla hjärtans dag min vän!

En sak är svår att förstå. Idag bokade jag en flygbiljett till ljuva Barcelona i februari. Helt och hållet en spontanresa som planerades igår. Nu blir det att vekligen lägga manken till gällande träningen, måste ju vara fit inför stranden och dansgolvet. Det kommer bli soliga dagar på stranden, långa promenader genom staden med kameran i högsta hugg, sena utekvällar och fruktansvärda mängder solkräm. Plus att jag nästa vecka ska sätta mig ned och boka biljett ned till syster så att jag kan titta förbi hos henne under sportlovet. Det kommer bli en hel del resande framöver känner jag.

Jag kommer sakna min stiliga karl nåt så fruktansvärt mycket.

På sista tiden har det hänt en hel del och jag har helt enkelt inte haft tid att sitta här och skriva samt redigera bilder, men nu tar jag mig tid. I alla fall så regerar träningsvärken i hela min kropp nu efter ett intensivt träningspass igår och jag har fått en fjärrutlösare till kameran av min älsklingsTommy. Nyår har ju också passerat. Det var en riktigt trevlig kväll tills där vid 12slaget då allt spårade ur och det slutade med att vi fick spendera 40 minuter inne på någon random pissoar för att hålla värmen i väntan på en buss som aldrig kom och eftersom vi inte fick tag i en taxi trots desperata försök. Glamourösare tillfällen har jag faktiskt varit med om kan jag lova.

Det kommer fler bilder senare.

Har haft en helt underbar helg med Tommy i Yttersjön.

Bubbelbad med badbomb..

.. Och små röda hjärtan som skummade. Vattnet var alldeles rosa och löddrigt.

Mys framför brasan med en mycket god glögg som jag fick av Tommy när han varit i Stockholm.

Idag kan det hända att ni ser sjuklingen en tvär på stan mellan kl 5 och 6, men det är endast för att jag ska sätta mig på en buss in till Umeå, där ska jag möta upp Tommy och sen ska han få den stora äran att ta hand om mig i helgen. Det kommer bli glögg framför brasan, bubbelbad och en massa mys.

Det är dags att bli frisk nu. En vecka kvar av skolan, inte illa faktiskt. Bjuder på en lagomt gammal bild i brist på annat.

Förlåt för att jag är sämst på att uppdatera. Jag är sjuk och har absolut ingenting att skriva om och jag har inte fotat på evigheter.

Tjejfilmer och varma mackor regerar just nu i väntan på ett svettigt gympass. Usch vad jag hatar dessa vinterförkylningar. Med hela min kropp och själ.

Kanske borde jag börja köra på denna look lite oftare?

Näe, vi hade ju faktiskt föreställning i måndags och då var vi sminkade som dockor, har inte haft tid att uppdatera och sen blev jag übersjuk igår och har inte orkat med någonting. Vi spelade i alla fall upp Strinbergs Påsk och jag kan ärligt säga att vi ägde.

Annars så är vi riktigt glada över att snön äntligen kommit och tillsammans med den julstämningen!

Detta fick jag i tidig julklapp av min vän Lisette. Jag blev ärligt talat så rörd att jag började gråta. Det är sådant här man borde ge bort i julklapp! Detta var verkligen en klockren julklapp att ge mig!

Tack Lisette! <3

Idag fyllde min kära, knasiga och helt underbara mor år! Mamma, du som alltid funnits där för mig och stöttat mig i allt jag tagit mig för. Du som låter mig kasta porslin när jag är arg, du som skrattar dubbelvikt med mig och du som alltid finns tillgänglig för kramar. Idag fyllde du år och jag hoppas verkligen att din dag blev förgylld!

Grattis mamma!

Det bjöds på delikat vaniljpannacotta. Jag hoppas verkligen att jag kan få bli lika bra på att laga mat som min mor.

Det kommer sådana nätter då allt flyger runt i huvudet och ingenting riktigt fastnar. Det finns inget slut och inte ens ljudboken biter på dessa ihärdiga tankar som vägrar sakta ned. I natt är en sådan natt. Det kan hända att jag har grepp om situationen, dock så kan det vara så att det endast är en illusion. Jag vill tro att det är på riktigt men nu när jag försöker tänka efter så undrar jag verkligen om det märkts. Har jag förändrats? Har jag lagt det bakom mig? Har jag börjat strunta i det?

Jag vet till exempel hur mycket jag stör mig på dig för tillfället. Din nonchalans, din respektlöshet och den där eviga utstrålningen om att du inte alls gått vidare. Du tror inte att jag ser det, men det gör jag. Om det nu stämmer det du sa "du kan vara den bästa vännen jag någonsin haft" så borde det betyda att jag sett något i dig, förstått dig på ett sätt som ingen annan har. Jag tror att det stämmer. Jag har sett dig. Jag har sett vem du verkligen är. Du säger att du gått vidare och jag önskar verkligen att jag kunde tro dig. Men det kan jag inte, tyvärr. Jag känner dig och bryr mig för mycket om dig för att kunna se igenom fingrarna.
Jag kommer alltid att finnas där för dig. Hur mycket jag än inte orkar bry mig just nu om denna barnsliga situation så kommer jag alltid bry mig om dig. Jag såg vem du var och jag är inte riktigt redo att ge upp hoppet om den personen. Har jag gått vidare? Mest troligt inte.

Jag tror att jag har förändrats. Jag kan känna det i hela min kropp, men ändå så finns där en udda osäkerhet som vägrar lämna mig.

Jag är inte inte det där osäkra lilla barnet längre som sökte efter bekräftelse vart jag mig än i världen vände.

Jag är ärlig och trofast mot dem jag älskar och jag försöker handla mer moraliskt rätt, vilket dock är väldigt svårt i vissa situationer då det varken finns rätt eller fel utan det enda som räknas är människors olika syn på det hela. Alla tycker olika och vissa kommer tycka att detta inlägg är moraliskt fel. Dock så måste jag få det ur mig och detta verkar vara enda sättet. Moraliskt fel? Inte enligt mig. Du, personen som detta rör vill inte lyssna och jag måste få göra något åt det. Lösa det på något sätt. Säga det på ett sätt så att du kanske hör. Tyvärr så gör du nog inte det. Det är synd. För jag förtjänar din uppmärksamhet, om så bara för några sekunder. Jag förtjänar din förlåtelse. Jag förtjänar min förlåtelse. Otaliga gånger har jag fått höra det och jag börjar äntligen tro på det. Jag förtjänar att lägga detta bakom mig.

Har jag förändrats? Har någon märkt det? Har jag blivit en bättre människa? Förtjänar jag allt som jag tycker att jag gör? Jag vill ha svar. Om det är någon där ute, bland mina få men trogna läsare, som känner mig i person. Öppna er. Jag kämpar varje dag för att uppnå mina mål om att förändras. Jag har ingen aning om om jag lyckats eller inte. Jag vill så gärna.

Jag vet, jag är usel på att uppdatera just nu, men jag har helt enkelt inte haft nog lite liv för att sitta här dagarna i ända just för tillfället.

Då sitter man i Saras nya jättefina lägenhet. Har hjälpt henne att packa upp sina pinaler idag och gjort i ordning. Själv har hon sprungit upp och ned för trappor, burit lådor samt slösat en massa diesel idag på turer fram och tillbaka från Ersmark till stan, med tons and tons av pinaler.

Vi började undra hur hon har rymt alla dessa grejer på sitt rum under alla dessa år. Mest eftersom hennes rum är ca 16-17 kvadratmeter stort.

Anna- Kan du hämta mig från korsningen vid Gamla Falmark? Då kommer jag hem fortare.
Tommy- Anna, det är de små körningarna som drar bensin, du får åka buss.
Anna- Då förväntar jag mig att maten står på bordet när jag kommer hem.
Tommy- Jag hämtar dig.

Kvinnans list: den bästa egenskapen Gud gav oss.