Kalabaliken slog mig med knytnävarna för blott 2 dagar sedan när mitt kära Nikon 55-200mm bestämde sig för att nu var det nog. Lagomt i tid inför Way out West och allt. Mina planer om att inte stå mitt i vimlet och fota konsertbilder gick i kras och jag kände hur hopplösheten närmade sig. Hur klarar man sig utan ett zoom-objektiv egentligen? Vad gör man? Jag har alltid haft tillgång till ett, enda från min första kamera. Jag blev om möjligt ännu vilsnare i livet.

Idag kom som tur var min riddare på sin vita springare! Pappa. Ett sprillans nytt Nikon 70-300mm införskaffades och jag pustar lättad ut.


Första, mycket fina överexponerade och vitbalansiga bilden jag tog med min kära kamera tillsammans med mitt kära objektiv. Det kan ju faktiskt vara en bra idé att kolla kamerainställningarna innan man börjar fota.