En egenskap jag önskar att jag verkligen inte hade är att jag ibland "känner efter lite för mycket". Har jag verkligen huvudvärk? Jo det har jag nog. Detta händer som tur var nästan aldrig länge, det hände oftare medan jag var deprimerad. Jag tog varje ursäkt jag kunde komma på för att få stanna i sängen och inte behöva göra något jobbigt. Nu för tiden vill jag komma upp och göra saker så därför försöker jag verkligen. Visst har jag också mina dagar då jag verkligen inte känner för att göra något alls men till skillnad för ca ett år sedan så tar jag numera tummen ur, rycker upp mig och drar mig dit. Förra veckan ställde jag dock in mitt återbesök hos tandläkaren dels för att allt annat jag skulle göra i stan blev inställt och då kändes det så onödigt att lägga ut andras bensinpengar på något jag kan boka om. Som tur var fick jag den återkommande huvudvärken som ställde till det för mig hela förra veckan så då hade jag något som kunde likna en sent kommen ursäkt.

 

Detta är då något som jag ständigt jobbar på att förbättra och som jag så småningom hoppas kunna radera ut ur mitt liv, eftersom det får mig, att i andras ögon, framstå som en person som inte gör som det är bestämt. När jag en dag får ett jobb kommer detta vara oacceptabelt beteende och vill man tjäna pengar och behålla sin anställning så är det inte att rekommendera. Jag vill vara en sådan person som bara ringer återbud om jag ligger dödssjuk och som folk verkligen kan lita på dyker upp.