Fast än hela fredagen närmast kan jämföras med katastrof, så slutade den ändå väldigt bra. Det blev fyra, mycket humörsvängda, timmar på Café Station i Umeå tillsammans med min kära Sara, medan vi väntade på den buss som skulle ta oss vidare till Vindeln där våra respektive pojkvänner väntade inne i värmen sittandes framför Xboxet. Vi hade tidigare, på grund av en sur busschaufför, missat den buss som hade låtit oss slippa denna väntan och därefter fått veta att den fest som vi slopat våra helgplaner för hade planerats om till en vanlig spelkväll, därav det svängiga humöret. Så, festsugna med en kopp te som glömdes bort och därför kallnade snabbare än tänkt, satt vi där och surade. Detta gick som tur var över väldigt snart. De sista timmarna sprang iväg fyllda med skratt och planer på hur vi ska kunna terrorisera våra karlar.
Efter detta så bestämde sig världen för att vara på vår sida igen.

Och just i detta ögonblick märker jag att jag dricker mjölk som gått ut den 5e oktober. Tyckte väl att den smakade konstigt.
Lagomt glad Sara.